Intill Varamon i Motala finns både husvagnscamping och stugby - perfekt för turisten!

 

Idag hade jag picknik i Varamon - något att rekommendera till er andra. Trots det något molniga vädret var det ändå barn som vågade sig på att bada från badbryggan.

 

Det finns två olika minigolfbanor att spela på i Varamon - vilket också är mycket populärt bland både Motalabor och turister. Vi har den vanliga minigolfen, samt den så kallade äventyrsgolfen. Äventyrsgolfen är uppbyggd för att likna Motalas olika byggnader och andra sevärdigheter - bland andra Motala motormuseum, radiomasterna och Göta kanal med dess slussar. Äventyrsgolfen rekommenderas verkligen - särskilt till dig som vill se Motala i mini-format.

ÄVENTYRSGOLFEN i Varamon

 

 

Här kan du se radiomasterna i miniatyr på äventyrsgolfen.

I bakgrunden kan du även se Platenhuset, som i normala fall finns

att se i Motala hamn.

 

Kanalen och dess slussar

 

I Varamon finns något för alla.

Att hyra en trampbåt eller en surfingbräda är populärt.

 

Det finns även flera lekparker för barnen

 

Idag var det visserligen inte världens kanonväder här i Motala (därav lite molniga bilder..) - men solen tittade åtminstone fram ibland - och då får man som Motalabo passa på att åka ut till Varamon - Nordens största insjöbad.

Som turist i Motala är Varamon ett måste. Fler inlägg kommer om vad du kan göra där!

Motala är som sagt en riktig sommarstad. Varamon lockar mängder med besökare och man får nästan lite utlandskänsla på den härliga sandstranden.

I den lilla staden Motala är det inte gott om caféer. Heller inte andra uteserveringar. Man får leta för att hitta dem, skulle man kunna säga (Okej, riktigt sant var väl inte det där, men nästan) Café Ströget känns som det mest populära. Så är det nog också. Hit kan du gå och sitta ute och se mot det så kallade Stora Torget (förvänta dig dock ingenting stort) Här är bäst att sitta om du vill se folk - känns som att alla Motalabor väljer Ströget framför något annat café. Så - vill du se folk - sätt dig där!

Här om dagen var jag på just Ströget med några av mina vänner. Dock var det inte så soligt som vi kanske hade hoppats, så det blir inneservering istället för uteservering - men det fungerar det också. En negativ sak med Ströget som ska nämnas är att de inte tar kort - det vill säga, du måste betala kontant. Väldigt negativt, enligt mig. Men annars skulle vi nog kunna kalla Café Ströget för Motalas populäraste café - missa det inte!

I ett senare inlägg ska jag berätta lite om andra uteserveringar här i Motala. Vi har faktiskt en som folk tycks glömma - håll utkik i bloggen framöver så slipper du missa det!

En bild från Café Strögets uteservering (dock från förra sommaren..)

Och ja, det är jag på bilden - med en så kallad Strögets Mumma,

en god kaffe latte med chokladsås och glass - definitivt mumma!

Jag har bott i den lilla småstaden i fyra år. Dessförinnan såg jag inte Stockholmska som någon dialekt – jag tyckte snarare att man pratade normalt och att alla andra pratade konstigt. Jag insåg efter ett tag att det inte riktigt var sant. Varför ska Stockholmskan vara den ”normala” dialekten? Bara för att det är huvudstaden? Knappast. Stockholmare har en förjävla dialekt, lika mycket dialekt som någon annan. Dessutom hör folk direkt om du är från Stockholm. Det fick jag lära mig väldigt fort. Och att bli av med Stockholmskan är betydligt mycket svårare än att bli av med någon annan dialekt, det vill jag lova. Den sitter som sten.

 

Men efter att ha bott i en småstad i fyra år, pratat med folk som defintivit inte pratar Stockholmska, blandat dialekter om och om igen i fyra år, så sätter sig en del betoningar och uttryck trots att man själv inte är medveten om det.

 

När jag var på besök i Stockholm och hälsade på min familj och mina vänner – reagerade alla likadant. ”Sluta prata sådär”, ”Du pratar konstigt”, ”Vad säger du?”, ”Du pratar som en turist!” - och äntligen har lite av Stockholmskan lämnat mig. Sedan dröjde det inte mer än att ge mig en och en halv vecka i Stockholm, tills jag kom hem igen och mina småstadsvänner säger ”Nu har du varit borta för länge, du pratar jättemycket Stockholmska”. Att det aldrig kan bli rätt!

Det är bara turister som letar kändisar i huvudstaden – särskilt sådana turister från typiska småstäder runt om i landet, som knappt har några kändisar att kika på i vanliga fall. Sant, eller fördom? Vad vet jag. Jag får nog lov att kalla mig turist i Stockholm nu, efter att ha bott från staden och i en småstad i närmare fyra år.

 

Det här känns lite som i mellanstadiet, men här kommer min lista över sedda kändisar under denna Stockholmsvisit.

 

• Josefine Sundström

• Tilde Fröling

• Fredrik Virtanen

• Elin Kling

• Catja från Paradise Hotel (om hon gills?)

 

Det blev ett något kort inlägg. Men det tog längre tid att faktiskt komma fram till dessa fyra personer. Kändisspaning är faktiskt inte det lättaste, men ändå väldigt roligt. Håll dig kring Stureplan, där kan du tänkas se en och annan.

På riktigt – det är dyrt att åka kommunalt i huvudstaden. Det slår mig varje gång jag är på besök. En förköpsremsa för en vuxen (vilket du gills som vid 20 års ålder i Stockholm, till skillnad från Östergötlands 26. Mognar de fortare i Stockholm, eller vad är grejen? Och när är i så fall jag vuxen, som kommer från Stockholm med bor i Östergörland? Defintivit en annan diskussion, men än så intressant) kostar 180 kronor. 180 kronor – det är nästan 200 spänn för en jävla remsa med 16 stämplar. Och med det inte sagt att du kan åka 16 resor, verkligen inte – nej, här stämplar de melan 2 och 4 stämplar varje gång du ens går på en buss, ett tåg eller en tunnelbana. Förköpsremsan är med andra ord uppäten på ett kick. Förjävligt!

 

Men – efter sisådär 18 år i förorten utanför Stockholm har jag kommit på en grej – man kan faktiskt komma billigare in till huvudstaden om man tänker lite smart – och om man orkar gå. Nu menar jag självklart inte att man ska gå hela vägen in till stan. Det vore faktiskt lite väl överdrivet som tips. Nej, utan istället menar jag en promenad till Kista Galleria. Om du bor i den förorten som jag bor i, vilken du nu enkelt kan lista ut vilken det är, så vet du att det tar ungefär en halvtimma att gå till Kista Galleria (lite beroende på vart i förorten du bor förstås.. ) Nu ska du väl egentligen bo exakt där min familj bor för att det här ska fungera, men är det inte ett tips till dig – så är det åtminstone ett tips som jag insåg för mig själv och som jag inte får glömma.

Istället för att ta pendeltåget in till Stockholms stad (som kräver 3 stämplar på förköpsremsan, i värsta fall ibland 4) kan du ta din promenad till Kista Galleria och istället ta tunnelbannan in till Centralen. Detta kräver dig bara 2 stämplar och ger dig dessutom en skön promenad som ibland faktiskt kan vara välbehövlig. Personligen ser jag detta som ett kanontips – särskilt för en turist som självklart vill ha mer pengar över till annat. Så, det var dagens förortstips!

 

Skrivet den 25 maj 2010

Varför heter det egentligen Mosebacke Torg? Vad är det för namn på en liten (observera liten!) parkliknande plats med ungefär två bänkar och en kiosk i mitten? Ingen ger mig något svar, men tydligen heter det så. Det ligger liksom utanför ”självaste” Mosebacke. Utsikten över hela stan. För så känns det verkligen när man står där uppe på Mosebacke – att man ser ut över hela staden. Självklart är det inte riktigt så, men nästan – och är man turist vet man ändå inte hur stort ens resmål är, så just där och då skulle man lätt kunna tro att det där är allt. Och samtidigt inte bli ett dugg besviken när man inser att det inte är så.

 

Jag blev lite höjdrädd, när vi stod där uppe och tittade ut. Men det var fantastiskt fint. Vilken utsikt! Är man i Stockholm så nästan måste man gå dit. Nu var vi visserligen där på dagen, tidigt på dagen till och med, men jag lovar er att där skulle man kunna sitta länge. På kvällarna kan man köpa sig något gott att dricka, och då kan man defintivt bli kvar – var så säker.

 

En kaffe och en glass togs även på detta lilla Mosebacke Torg. Precis när du gått ner från ”det riktiga Mosebacke” ser du det lilla torget. Inte mycket för världen, men ändå väldigt mysigt. Och det var en solig dag idag – då behövs en uteservering!

 

 

Bild tagen ut från Mosebacke

 

Jag äter glass vid Mosebacke Torg.

Himla snyggt måste jag erkänna. Eller kanske inte.

 

Precis som Per Gessle sjunger i låten med samma namn. En promenad genom stan. Det får mig att tänka på sommaren. Och kanske var det just sommaren som kommit till Stockholm denna dag. Jag tror faktiskt det, åtminstone kändes det så när man satt där på ett varmt pendeltåg på väg in till storstaden den 14 maj 2010.

Vi hade förväntat oss Söder. Det är mysigt på Söder, sa min sambo som förmodligen fått höra det från någon turist. Vad vet jag. Jag har bara växt upp i en förort utanför Stockholm, åkt in till stan som 12-åring och kollat i butiker på en och samma Drottninggata. Sedan åkte jag väl också in lite som 18-åring, innan jag valde att flytta därifrån, åkte in och gick på krogen. Är det ens meningen att jag ska komma ihåg vart jag befann mig? Det är mysigt på Söder. Jag tror dig. Men jag kan absolut inte minnas att jag själv skulle sagt så någon gång. Man kan åka ytterligare en station från Stockholm Central med pendeltåget för att komma till Söder. Det är egentligen allt jag vet. Men stopp – det där mysiga Söder ligger visst inte ens där.

Vi tar oss ner till tunnelbanan. Jag har bott i Stockholm sedan jag var ett halvår (men observera: förorten! Ja, jag vill göra det tydligt att jag defintivt är, åtminstone nästan som ny i denna huvudstad) Mosebacke, tydligen ligger det på Söder. Jag har varit där, jättefint, men vart det ligger – det har jag nog egentligen aldrig vetat. Jag får helt enkelt fråga i luckan vid tunnelbanan. Ställder om rösten till grov skånska och frågar vart man går av om man ska till just Mosebacke. Okej, det där sista var inte riktigt sant – men just vid det tillfället ville jag ställa om rösten något extremt. Jag gjorde det bara lite grann, försökte låta som en östgöte fastän jag vet att jag nästan alltid misslyckas. Men vi kom fram tillslut – Slussen. Och här tog vi en lång promenad likt två nykläckta turister i en helt ny stad. En promenad på det mysiga Söder.

 

Skrivet den 25 maj 2010

Från Slussen

Jag känner mig på riktigt som en riktig turist när jag besöker Stockholm. Att inte ha bott där på fyra år, gör att man blir illa till mods av stressen. Förr reagerade jag inte ens – nu märker jag den tydligt i mitt sätt att bli när jag står där på tågstationen och väntar på pendeln mot Sollentuna. Folk överallt – och för att inte tala om stressen. Jag vill liksom gömma mig. Samtidigt som jag blir imponerad av allt folk. Turist? Man skulle kunna kalla det så. För är det inte typiskt turist-aktigt att liksom nästan grundligt kolla in människor som går förbi? Se dem som annorlunda varelser mot en själv. Här är de annorlunda mot vad vi är där jag bor. Och när man går i huvudstaden en dag är det som att vara på riktig semester (fastän jag själv kunde vara där varje dag för bara fyra år sedan) Kända personer kan gå förbi en, både en och flera. Det blir som något spännande att nästan leta kändisar. Men detta är kanske mer småbarnsfasoner än typiskt turistigt. Vad vet jag. I vilket fall trivs jag med att vara turist i min egen stad. Få känna att jag kommer dit och egentligen inte behöver veta någonting. Nästan låtsas att man inte hittar till Gamla Stan från Centralstation. Om man frågar någon är det egentligen ingenting konstigt med det. Stockholmarna är som vana vid turister. Men man får försöka hålla Stockholmsdialekten borta ibland, så att de inte misstänker något. Fast faktiskt är det på riktigt – jag kommer nog aldrig lära mig att hitta i Stockholm. Men kanske har det mest att göra med mitt totalt urusla lokalsinne. Eller så är jag helt enkelt en turist.

Inlägg skrivet den 7 april 2010

Alla inlägg som tidigare skrivits kommer nu att hamna här. Datumet de skrevs kommer att skrivas längst ner i inlägget. Detta för att jag nu byter bloggadress och vill ha alla tidigare inlägg samlade på en och samma plats.

Välkommen till Turist i Sverige
Hoppas att du ska trivas!