Jag har bott i den lilla småstaden i fyra år. Dessförinnan såg jag inte Stockholmska som någon dialekt – jag tyckte snarare att man pratade normalt och att alla andra pratade konstigt. Jag insåg efter ett tag att det inte riktigt var sant. Varför ska Stockholmskan vara den ”normala” dialekten? Bara för att det är huvudstaden? Knappast. Stockholmare har en förjävla dialekt, lika mycket dialekt som någon annan. Dessutom hör folk direkt om du är från Stockholm. Det fick jag lära mig väldigt fort. Och att bli av med Stockholmskan är betydligt mycket svårare än att bli av med någon annan dialekt, det vill jag lova. Den sitter som sten.

Men efter att ha bott i en småstad i fyra år, pratat med folk som defintivit inte pratar Stockholmska, blandat dialekter om och om igen i fyra år, så sätter sig en del betoningar och uttryck trots att man själv inte är medveten om det.

När jag var på besök i Stockholm och hälsade på min familj och mina vänner – reagerade alla likadant. ”Sluta prata sådär”, ”Du pratar konstigt”, ”Vad säger du?”, ”Du pratar som en turist!” - och äntligen har lite av Stockholmskan lämnat mig. Sedan dröjde det inte mer än att ge mig en och en halv vecka i Stockholm, tills jag kom hem igen och mina småstadsvänner säger ”Nu har du varit borta för länge, du pratar jättemycket Stockholmska”. Att det aldrig kan bli rätt!